Dina dikter smeker
min längtan
dina dikter smeker
min sång

o jag önskar
jag vore dig nära
så varsam natten lång


De böljar så ömt
min Kära
fuktar mina öde 
stränders kust

de berör min själ
mitt hjärta
de ger mig
hopp o tröst


Jag önskar jag vore vinden
vid ditt hjärtas öars behag
fick kyssa dina böljande vågor
med solsken o ömhet 
var dag

o när natten
sänker sin svärta
i varje hem o hus

jag ville värma
ditt bultande hjärta
med min själ
min närhet
mitt ljus


När trötthet tårar ditt sinne
jag bäddar min Andes kokong
snart får du vila lugnt här inne
i sömnens böljande gång

Jag håller ditt skälvande hjärta
i mina händers kupade seans
låter dig sväva på stränder
i drömmens skimrande dans


När gryningen flammar
o vaknar
är ditt hjärta ditt o hans
o ingen värme du saknar
du är hans Frälsarekrans

den som flutit så långt
mot fjärran
mot hans ensamma
kala kust

som lagts i havet
av Herran
för att ge honom
lindring i bröst


Oh, du Diktens väna 
Gudinna
tack för att du lever
o finns

tänder ljuset
i våra hjärtan
där det värmer
lyser o brinns


till Guds
o allas vårt behag
i Din glittrande
lysande böljande

Kärlekssaga

Din omfamnande

Arkipelag

  ~*~ 

 © Bo Himmelsbåge