kanske finns det inget annat att frukta
än det egna tomma ansiktet
det avskalade i tystnaden
det bortlagda bland nollor och ettor
och kanske finns det inga trådar att följa
inga försiktiga signaler att tyda
kanske finns bara intet
och tre skavande stenar

men munterheten dunkar sina klackar på min pannan
trafiken brusar envetet mot mitt fönster
och en hel hög med fucking måsar skränar 
vad var det vi sa, vad var det vi sa

och ja du August, det är synd om människorna
så kanske finns det inget annat at göra en dag som denna
än att läsa sporten och gråta tills man hulkar

precis som om man vore
patetisk jazz med paraply