I människotäta omgivningar tränger ensamheten in hos alla själar på väg i det oändliga.

Och under täcket, hud mot hud tränger tårar fram för ensamheten håller mig vaken hela nätter där jag ligger med en främling och känner mig extra ihålig.

Annars är vi spöken som lever bakom stängda dörrar och mina fingrar brinner ner ensamheten i den elektroniska rymden och vi låter oss vara ensamma tillsammans.