Så många skriver här
om looooove om hur de rivs i bitar och köper
en måne och trippar
jag kippar efter andan
när jag läser om hur det skärs och svälts
knarkas och tvångsmasturberas
tränas och byggs skådemuskler.
O ljuva ungdom
o härliga studenternas tid.
Som om förälskelse är något som ungdomen har ensamrätt på ?


Det är klart politiskt korrekt att vara olycklig för då blir du en bra tröstkonsument.
Att sitta å gnällskriva om sin kärlekslängtan
istället för att ge kärlek.
En sjukdom värre än Ebola!
Kan riktigt höra hur ni springer varvet runt i era åtsittande träningskläder
ser er omkring utan en enda vettig tanke i skallen.
Självupptagenheten verkar vara den trygghet som
unga nu för tiden är kreativa nog att uppfinna.