du är livsfarlig för mig
jag sjunker in i din värme och tappar helt lusten att kämpa med något
att somna efter middagen tätt intill
är som smör på smörblommans gula
som att rinna ned i en varm sjö
helt motståndslöst
och jag föraktar alla mina försök att skriva om kärlek
jag vill inte ha det framför mig
varför ska folk jämnt skriva om kärlek
men vad är kärlek då?
kanske frånvaron av rädsla
en längtornas orädda förvånade min
att ser du ut så där
nu har jag inte tagit mig upp ur sängen före klockan 9
på två dagar i rad
det är ditt fel
för du håller om och andas i min själs trumpet
ett lite fint ljud som piper
jag är trött
jag är trött
måste ligga här och segra över lusten att vara duktig