Vindsvåningen vilar i månens ljus,
En ensam varelse, tecknar ord i ett rus.
Vill måla med bokstäver, hur allt är,
Nyanser som träffar, färger som bär
Upp alla känslor. Upp med ridån,
Låt allt få virvla, inget i vrån.

Tonerna forsar fram, skapar en skåra,
Låt drömmarna dundra, även de svåra.
De dunkla, de dystra, scenen är er.
Träd fram i ljuset. Så, så man ser,
De gömda, de glömda, de grymma.
Scenen måste er alla få rymma.

Golvet är svagt, så tiden är kort.
Mäktar ej länge, snart ramlar ni bort.
Säg vad ni vill, ni har er chans.
Bara tystnaden ljuder, samling i trans.
I ljuset stilla, i vrån hörs skrika.
Golvet rämnar, scenen upplöst, orden de svika.