Som om det vore

i mötet, jag ser leendet mellan dig och mig

händerna som fjärilar, vingslagen som en lätt beröring

Metalldoftande ljud/ädelstensgrön

Du sa; Älska mig nu och aldrig

Jag sa; Välj

Förövrigt mer eller någonsin, mellan ryggdunkande ord och valet

var ditt.

Mitt fortsatte klättrande över sårskorpor till teet, när dimmorna lättade

möttes vi av frågor av jord är du kommen, men det var inte som förr...ändå.

Vi trodde verkligen, svaret stannade mellan väggen och det sovande samvetet

[Törs du mäta sorgen?]

När skrattet aldrig ville ta slut, skar vi sönder senor, starka som stålsatta ord genom tunneln av strupsång.

Hör du? Sa du

Men utanför låg snön stilla, mellan hettan av din andedräkt fanns ingenting mer

än en oönskad läggning. Hudkyssar var tillåtet enbart för invigda.

Kroppsöppningar fyllda med/ sång från stenade, en häxjakt på blödande

hjärtan

Magnolians oskuld och kronbladen, ingenstans fanns förlåt 

- Ta mig tillbaka, snälla 

- Snällt tillbaka, nej

Tvekar alltid när drömmen börjar om. Får vi tro på den?

Svindlande höjder av skräck, du är den som väntar. Jag är den som smeker insidan. Följaktligen är mina händer,skapta ur 

Tunna, skira slöjor. Vinden när vågorna bär vitryggarnas längtan

Kan någon höra våra hjärtan,bultande av tid

en neongrön kurva, tickandet och hävande bröstkorgar. På utandningen

skulle våra läppar mötas av fingerblommande ängar. Om, om,om igen och vi skrattade och skrattade

Som om det vore i mötet vi älskade varann