Slog vad med mig själv om att inte skriva något idag. Jag vann. Alltid något i min politiska formsvacka ... Kan tydligen inte skriva texter med ett tydligt Budskap.
Jag har aldrig någonsin varit tydlig, intressant att det märks så tydligt att jag anstränger mig att vara tydlig. Läsaren får nästan hålla för näsan eller se åt ett annat håll. Bara vänta tills Pk-anfallet gått över....
"Vi borde ta emot fler flyktingar i Sverige" ingen orkar läsa sådant här, ingen gillar övertydliga pekpinnar.
Inte jag heller, surt!

Surar å lider. Varför? Jo jag vill svänga mitt nyvunna svärd för de som är utsatta.
Katten stångar skallen mot kattluckan och jag ligger på soffan i djupa tankar.
Snart kommer det en berömd kinesisk konstnär hit till staden. Han ska bygga en väldig drake som betyder att han utmanar konsumismen tror jag det stod i tidningen. En vit drake som ska slingra sig runt i stan.
Vem kan missa Budskapet????
Min egen drake övar att softa i solen.
Först lade huvudet sig ned. Platsen där elden bor, rummet mellan dess väldiga käkben har fått markkontakt. Dunsade mjukt mot jorden några gånger innan det låg stilla. Resten av kroppen försöker släppa suget att stå upp.
Stå upp för det ena eller andra. Jag sjunger vaggvisa numera så ofta jag kan.
Om modiga söta kaniner och om björkars sus. Bara gulliga grejjer lägger arga klor åt sidan lätt som ingenting. Magen har börjat snudda vid trädtopparna.... stjärten däremot svänger våldsamt i sitt blåsvarta pansar...
Jag fick Draken när jag var en liten scout för många år sedan.
Vi hade gjort gipsmasker av varandras ansikten, ätit godis och sjungit om Jesus hela dagen.
På natten kom Draken till mig och hos mig har den stannat.
Jag blev livrädd.
Hoppet om att lyckas döda den är för mig nu helt borta.
Den här Draken är superstark.
Drömmar kommer nog ändå bli den här drakens fall.
Att minnas drömmar är som en drog.
Jag ser att draken är mogen nu.
Söt och mogen på insidan som en hel äppelträdgård..

En bra scout kan göra upp eld när som helst
av vad som helst.