Gryningen mumlar sig något i sin djupa sömn

men väsenet är vaket

meningar gömmer sig under filten

i en evig kamp mellan drömmen och verkligheten

tiden, en patetisk domare

dikten, ett märkligt konstverk

en njutning för alla sinnen

nu stormar våren in med sina rosiga kinder

bokstäver hoppar omkring i den blommiga ängen

väntar på att bli plockas

sent på kvällen eller vid midnatt

allt är dukat för din egen serenad

sakta beskådar vi den gyllene honungen från himlen

som lagd sig förföriskt och galant

på vintersåren