- Varsågod och gå in där bakom skynket och klä av dig, sa gynekolog Svedén när jag stod där bakom draperiet som lyckades blotta det mesta av mig.

Sen gick han ut ur rummet för att ge mig både respekt och integritetskänsla.

Jag tog snabbt av mig byxorna och trosorna, som till min förfäran uppvisade en stor och geggig flytningsfläck. Jag tog snabbt några meter papper från den välsignade pappersrullen och drog det några omgångar mellan benen. Sen gick jag ut mot den bekväma britsen, iklädd enbart en alldeles för kort top och ett par ojämnt långa raggsockor.

- Ja med vad bra, mumlade Svedén när han kom ingående samtidigt som jag stod med ändan i vädret och försökte sänka höjden på britsen.
- Det är viktigt att man ligger bekvämt, kom därefter när jag svängt om och generat blottade mitt på tok för håriga venusberg.

Jag hoppade upp. Lyfte upp benen och försökte besvärat få dem att lägga sig på avsatt plats. Svedén stod framför, till synes helt oberörd av denna antingen helt groteska eller kanske rentav upphetsande syn. Han spelar i alla fall bra, pustade jag ut.

Ungefär samtidigt som jag försöte fokusera koncentrationen mot en dammråtta hängandes i taket, hörde jag ljudet av plast mot hud samt skramlande iskalla underlivsinstrument.

- Så ja, försök att slappna av nu, så ska jag ta en titt här.

Plötsligt kände jag hur något rotade runt bland mina blygdläppar. Snart kändes ett finger tryckas in samtidigt som en andra hand nästan tryckte sönder mina äggledare utifrån.

- Jodå, det känns fint här. Allt är i sin ordning, muttrade Svedén förvånansvärt neutral. Ungefär samtidigt som en inre panikattack fick mig att lyfta stjärten rakt upp i vädret och nästan sparka ner herr Svedén från den lilla silverpall han satt på.

Ut härifrån hörde jag min kropp skrika, precis som att den kämpade med att föda ut något obehörigt.

- Ojdå! sa Svedén, nu lite mer äkta.
- Försök att slappna av, dina ben är ju spända som en nystämd gitarr. Du måste slappna av om jag ska kunna undersöka dig.
Allt detta sagt samtidigt som några groteskt kalla plåtgrejor närmade sig mina ömmaste delar.

Och därefter gick det ganska bra. Åtminstone en stund. Enda tills mina omedvetna funktioner gjorde sig påminda igen. Denna gången i form av en tyvärr inte alltför smygande smygare. Stackars Svedén. Han satt mitt i skottgluggen.

- Oh herregud, förlåt, viskade jag. Medveten om att ignorans i detta läget kanske hade varit bättre.
- Det var inte jag, hade man kanske kunnat säga. Eller: Det var en musprutt doktorn. En musprutt vore kanske mindre pinsamt än en riktig.

- Jag fick dig att slappna av i alla fall, log Svedén nu halvstående, mot mitt tomatröda ansikte. Antagligen för att slippa det värsta av fispartiklarnas utsläppsdiagonal.

Resten av undersökningen spenderade jag mest med att försöka komma ihåg vad jag ätit dagen innan. Försökte leva mig in i och analysera hur prutten egentligen hade luktat.

Svedén behöll imponerande nog sin professionalitet och avslutade besöket på ett för mig värdigt sätt. En glad nyhet var i alla fall att jag varken hade kondylom eller herpes. Den misstänkta knölen var tydligen en souvenir från den brasilianska vaxningen som ägt rum månaden innan.

Sen cyklade jag hem fort som fasingen. Tackade Gula Sidorna att det finns gynekologer med sådana skådespelartalanger. Tackade dem även för att de snabbt kunde leta upp en ny åt mig. Tackade även Svedén för tiden som varit. Jag tror han förstår.