Det här som är, den här sidan av verkligheten som vi kan se och ta på, som vi upplever som fast och solid, som nåt som håller och som vi gärna vill tro alltid kommer att finnas. Men som vi nu vet, inte är så fast och orubblig, som vi nu vet är i ständig förändring. Här i den här världen där allt vecklas ut, där tiden går i rak linje framåt och det som händer, händer oåterkalleligt för det går inte att vrida tillbaka tiden. Det som har hänt kan inte ändras, men det som inte har hänt än kan vi påverka. Framtiden. Det är känt att allt vi gör nu påverkar det som kommer att hända i framtiden. Hur mycket kan vi påverka? Vi är i rumtiden, allt omkring oss sträcks ut i rummet och dras med tiden vidare framåt.

Men här existerar även en annan, inuti sida där allt bara är, som allt kommer ifrån. "Där" börjar allt underifrån, allt händer samtidigt som "här" men "där" är allt spegelvänt. Här och där med citattecken för att det inte finns något här eller där. Den spegelvända verkligheten kan vi kalla den. Det är "där" drömmarna finns, det är "där" det undermedvetna finns, det är "där" gudarna, djävulen och galenskapen finns. Det är som att det finns en tunn, osynlig vägg, en gräns som delar de här verkligheterna och ibland passerar vi "gränsen" och går in och ut. Men det kan vara farligt att "gå över", för man kan "fastna" på "andra sidan", för då är man delvis kvar "där" utan att vara medveten om att man inte är "här" för där är allting ett, där finns inte här eller där. Det är när man bli fast "där" som vi, här, kallar för galenskap och liknande. Hur vet jag det? för att jag har varit "där".

Vi vet tillräckligt idag för att kunna säga att det inte finns nån gubbe med skägg "där uppe", någon himmel "där uppe" bland molnen och det brinnande helvetet "där nere", vad mer behöver vi veta innan vi kan skapa ett himmelrike på riktigt? Vilka bilder och förebilder kan/vill/behöver vi ha i vårt medvetande för att kunna leva i fred med varandra? Är det inte nåt vi kan påverka här och nu? varför måste en ställas mot en annan, är det inte samma sanning vi delar? Vi vet svaren och de är enkla och begripliga, men det verkar ändå vara omöjligt att enas om nånting väsentligt. Vad krävs det? Flera krig? Mirakel? Nej. En gigantisk spegel i himlen så vi att kunde titta på oss själva tillsammans skulle jag föreslå.