Mitt liv blir ostadigare och smärtsamt för varje dag som går.
Tittar ut genom fönstret ännu på väg mot en ny vår.
Trodde jag skulle våga få modet att bara gå.
Bli min egen person men det blir inte så.
Är det kärlek...rädsla...eller osäkerhet som får mig att vara kvar?
Jag vet inte mer än att jag har inga svar.

Jag är så tom på känslor nu..
allt som finns är bara du.