~*~

Nu finns ej längre mörkret mer
ljuset rår i vår skog
värmer våra hjärtan där
från skuggan allting dog

Lär mig att älska din hetta nu
lär mig att njuta av Din trance

Du snärjer med hjärtats myrten
med doft så underbar

nu finns ej fruktan kvar



Ohh… Käraste…
glöm mörkret nu…

låt mig vara Din silversköld
skydda dig…
värna mot månpilsattacker

förvandla vassa hullingar
till smeksamt vårregn
så vacker



Kyss mig ömt o länge
i min längtans purpurbur
håll mig hårt o lär mig flyga
i Vårens skälvande natur



I silverstammars ängder
är jag Din bok Du min lian
Du lindar murgrönans klängen
runt min stam gör mig tam

Jag lyfter Din stängel till himlen
mot sol mot värme mot vår

sår vitsippsdrivor
på marken
där dina
fötter går



Älska mig är allt jag begär…!
Älska mig är allt jag begär…!



Mörkret söker
majsols värme släcka
men jag tänder
eldar i Ditt hår

när Du saven
i mitt inre väcka
knoppen varsamt räcka

ljus av lyktans vår
från gren Du når

kraften av den Kärlek
som är Vår



I natt vill jag ge
min kärleksbrand
föra Dig till ett sällsamt
land

där flammorna dansar
vår eld vår passion

De vill visa skönheten
vår ande o tro…

i vår skog
där Livet
beständigt
bor hos oss

där stråken sjunger
i vår kronas bo...

en sträng
så ljus
o klar
o fri

blir till musik...


VI…

  ~*~

© Bo Himmelsbåge