Släpper du ditt tag
om jag kallar dig min vän
dör alla knutar

Magi, rent motstånd
faller offer för din charm
vattnar hoppet varmt

Ditt ord är mitt ord
omänsklig är sorgen nu
benen ger vika

Skrikande knivar
flyktiga förbindelser
låt mig vara fri

Fragment av oss två
sprucken bild av dig
har hjärtskärande ångest

Mitt väsen svider
vet dina hemligheter
önskar jag slapp se

Vi andas, andas
tar dig på blodigt allvar
kväver det inre

Dunkande tinning
vaknar i pärlande svett
fast i mardrömmar

Varje blick blixtrar
ett tyst utbyte, avtal
fingertoppar som bränner

Dödslängtan hälsar
går bredvid med leendet
som säger hejdå

Du kysser mig snabbt
speglar en brutal sanning
lämnar mig itu

Sanningen leker
i ytliga andetag
kväver oss alla