När Bo blev Bodil
vidgades var åskådares
pupill
när han snabbt förändrades
ifrån ståndare till pistill

Bo kom ut med kvinnliga drag
från manschauvinismens ödsliga
arkipelag


Genom mörkret...

trevade jag mig fram
o kom ut i form o färg
som en fager madam
Då insåg jag i min ensamhet
det som mången annan man inte når
nu har jag fått fatt i en hemlighet
den som annars bara kvinnor får


Solen lyser nu...

på den som har allt att vinna
nämligen om hur det känns
att vara älskad kvinna

Tidigare trodde jag
att Mannen
var Jordens salt
men nu vet jag
att i mansgarderoben 
är det ensamt fruset o kallt

Nu vet jag att båda sidor behövs i min själ
både manligt o kvinnligt för att må väl


Så stolt  tar jag på min svarta stetsonhatt
o svänger runt med handväskan glatt
o smiter in i närmaste skumma Gränd
där jag tidigare definitivt inte
som en kvinna var känd

Männen visslar uppskattande glatt
när jag ålar fram med gungande höften
spinnande som en tigrinna
en kelen kramsjuk katt
med eggande löften

Men även kvinnors ögonbryn
åker upp mot skyn
när de ser min läckra skapelse
vandra svassa genom byn

Ohh… vilken läckert utformad shark
som glider fram genom  skymningen…
med häftig bak...
after dark!


Å... blir något mansdjur
helt förvirrad
av min böljande gång
o försöker tafsa
i någon av Grändens
många prång…
Varning!
Jag har både gas i väskan
o stålkant på min hatt
o kan med ett snitsigt kast
vässa hans batong!

Men var lugn…

jag är av fridsam natur
fast vill ej vara inlåst
i konventionens bojor
varken i burka eller bur

Vill bara vandra eggande
här i nattens svarta spann
åtrådd älskad o eftersökt
av var kvinna o var man


Till slut…

när sista lampan falnat
i mina drömmars Gränd
vandrar jag Gudasänd
på månens gyllenstänk
speglande min mänskliga hybrid
i hamnbassängens glittrande blänk...
stegande min tid

Strosande hemåt...

till fru näste barn
efter att ännu en natt
lekt nattfjäril
månskugga

o

flarn…

 ~*~

© Bo Himmelsbåge