Jag trodde inte att jag skulle känna det där behovet att prata med spegeln fler gånger men nu gjorde jag det, så jag gick dit. Den självgode blir säkert nöjd.

- Nej, säg inte nu "vad var det jag sa"
- Jag sa inget
- Nej men du tänkte, jag såg det på dig
- Ja, men det är inte så konstigt att du kan mig nu också även om du aldrig kommer kunna mig lika bra som jag kan dig
- Ja, ja, sluta tjata, jag ville berätta för dig att jag har hamnat i "grottan" igen
- Okej, hur känns det?
- Som det brukar göra i grottan, mörkt och ensamt
- Ja, det förstår jag också men jag menar hur det känns att vara där igen, du trodde att du aldrig skulle hamna där igen eller?
- Du vet när jag kände så och varför så du behöver inte moralisera
- Men det finns en mening med allt, är det inte så du brukar säga?
- Ja, det brukar jag säga för att trösta mig själv eller nån annan som har varit med om nåt jobbigt, men egentligen så tror jag inte på det
- Jaså inte det, berätta
- Om du verkligen vill veta vad jag tycker så är det bara skitsnack. För om det nu fanns en mening med allt, hur kommer det sig då att man aldrig kommer till den punkten när man säger: Ja! Det var d e t h ä r som var meningen med allt...
- Så är det kanske för dig, men en del människor kanske kommer dit
- Nej, det är ingen som nånsin kommer att komma "dit"
- Ja, det märks att du är nere i grottan, sjunk inte bara ännu längre ner
- Nej då, det känns redan lite bättre
- Vad bra, ett tack vore på sin plats då
- Ja, om jag hade fått chansen att säga det först, nu går jag härifrån istället
- Gör det, kom tillbaka om det går neråt igen, eller uppåt...
- Ingen kommentar.