Så stod jag änteligen vid relingen

på väg ut i en värld där jag aldrig varit

till ett folk som var fienden till mitt land

och en stor del av världen.

Det är soldis när vi efter en tid

har lämnat hamnen

och passerar under Golden Gatebron.

Jag ser stenfundamenten

som stålkonstruktionen bär upp

den mäktiga hängbron.

Några grabbar står där i dimman

och fiskar.

Bron är målad i rödbrun färg

för att synas i dimman

som så ofta inhöljer San Francisco

i dimma. 

Mistluren som hörts sedan vi lämnade fast mark

byts ut till reveljen som betyder

att det är dags att sova.

Det kan inte vara många lugna nätter till

innan krigets oilka ljud gör det svårt att sova.

Det hänger något som liknar hängmattor

i flera våningar på varandra

bara att klättra uppför repen till min bädd.

Månaden är oktober 

året är 1942

Vi är på väg till en japansk ö långt borta

med ett namn jag aldrig hört tidigare,

Guadalcanal!