Himlen häller ljuset över träden
trasten förlitar sig på marken
jag springer uppför barken
ställer mig rakt ut som en antenn
alldeles ljudlöst landar sippor
i den nya bruna myllan
lövhjordar avbetar lufthavet
storhopen hungriga varelser
skrider in och ut ur världen
jag rör mig som en människa