Ett hus av japanskt papper

i gräset under stjärnorna

mot intet strålar alltet

existensen blommar vackert

skönheten vilar

i världsträdets förgrening

Nere på vägen

Försvinnande som ord

Nakentankens barn

Berättar sig själv

Välsignad av verkligheten

Läser mig långsamt in

i landskapets flöde av tid

Tomhusets uppslagna dörr

betraktar storögt

framtidens gengångare

Gräset på istidshögen
Kvistigt förväntansfull ungskog
Historielång nuhet
I en enda rofylld blixt
Första frostens spindelväv
Atmosfären håller andan
Ett iskallt fuktigt andetag

En evighet av ögonblick
Kråkropet svävar
Mäter och varnar
Genom grönskande lövhav
Den som har öron
Morrhår och tassar