~*~

Ur IngenTingSkogens
snår

jag baklänges
går

vilsen bort

från smärtans stickande Land
går mot ursprungets Vara

som silar ur Din hand

Baklängessprång
gång på gång

genom mörka
tunnlar

där humlan
mumlar
dovt

mot intets väggar 



Uppför himlastegen

där fjärilsantenner
känner

himlarymd

bakom
svarta molnen
skymd

Vingslag 

av skäran
i kvartsrubinen
gömd

dansar i kalejdoskopets
minnens nostalgi

i svala strömmar



Flätan blond

svart av sorg
inreder vår korg

vår himlasond
vårt Jordelån

en sekund
en eon



Singlar våra spån

ut genom ventilernas oas
när Universum går i kras
i härdsmälta av violer
o tång

Ut över Ålands jäsande hav

vinkar med näsduk
av svartstämt flor

mot en vän
en maka

en mor

vid härden
står

jag henne
når



Skeppets segel
mot horisonten röd
seglar ifrån bubbelfräs
i barkbåtens nöd
med galonbyxans
glömda fras

Jag seglar med extas

mot ett fjärran land
med syrsans ögon
i drömda band

Smeker en kupa

i barnaögons glöd
där mor bakar bröd



Hon är ännu
i barnets land
med min lilla hand i Sin
smeker tåren på min kind

där i ömhetens vagga
vår Kärleksgondol
Livets hårdhet
jag bättre tål

Vi gungar in i Evigheten
där Du min för alltid är

genom böljande Stjärnegräs
färden går

genom gnistrande bloss
som brinner bara för oss

ett barn o dess brand
vi brinner på samma strand

i himlens förlovade land


Där en stjärna klar
så mjuk
så underbar

faller mot vår
hand

rullar
in mot land

i Varats

oändliga

vita

sand

~*~

© Bo Himmelsbåge