Sitter efter flera dagars uppehåll, och åter igen, nästan gråter.
Trycker för allt jag har i styrka och kraft, men det hjälper inte.
Vinglar fram och tillbaka, och sakta börjar det töjas ut.
Nu tar jag i så att blodådrorna spricker upp i ansiktet, är nu röd och svettig.
Tänker att jag måste ändra på kosten och äta lite mera regelbundet.
Och då händer det något i slutändan.
Tror att jag just har upplevt det skönaste av känslor.
Torkar mig och ställer mig upp, ser min spegelbild och skrattar till.
Nästan, så att jag ser fram emot detta.
Tills dess min kära toalett.