~*~

Ser igenom prismans rand
när hjärtan sätts i brand

o regnet öser ner

på hettan i drakarnas land
o i glöden finns bara mer

Åhhh… Min Sol…!!!

Finns i mitt sinne
ett outgrundligt minne

det dansades på hettans tak

när Du blev min fru

bara Du…

Jag tänker på den tiden

då du var klädd i vattrat siden
dansade sjöng över liden

Du var mig nära…

Bränder i var stubbe o gren

pilen skälver

genom månljusa nätter

flög genom tiden

Tänkte ej på att timmen
var sen
som en drake flög jag

tände var buske vart snår

min hetta var balsam

ty…

den smälte glaciären

från igår…



Den for o blänkte

känslor över

staden stänkte...

när mitt djup

i din brunn

sig sänkte...

en vattenande

steg Jag…

över din morgon
Din dag…

min styrka

var en vattenåder

ej vek o svag…



Min känsla var ett gyllene spjut

steg från mörka stup
mot blå rymd o en stjärna klar

Åhhh... Min Sol…!!!

varm het o underbar



Detta hände i en bokskog

för länge sen

vita kor flög över ängen

mot min vän

mot elden

Vi glödde båda
i varann
silvertrådar oss
samman band

vi sjönk i Havets brand

Allt jag behövde fanns
i vindens storm
lavan brände
oss i samma form

Åhhh… Min Sol…!!!

bara Du…

    ~*~

 © Bo Himmelsbåge