Hur viktas det som väger utan tyngd?
Det som bara är, här och nu, utan skuld?
Mjukt svävande, till synes tyngdlöst
famnat av bara stjärnor, sol och måne.

Bara de nyfödda kan smeka jorden.
De bär allt vi är, allt vi kan, oförställt
seende, lekfullt kappandes, hit och dit,
burna, i sin moders mjuka barm.

Bara de ofödda kan väga jorden.
Bara riktigt bra ekvationer har, grace
Jorden lägger de i den ena skålen
och oss, lägger de i den andra.

Äntligen blev det av att jag skrev den här dikten.
Den är inspirerad av framförallt följande avsnitt:

"Grace är två små satelliter som jagar varandra
runt jorden och känner av små, små skiftningar
i gravitationen. Tillsammans fungerar de som
en jättelik våg som väger planeten.
Månad för månad kan de mäta hur is, ytvatten och
grundvatten omfördelas, ökar eller försvinner.

Satelliterna visar att torra områden blir torrare
och områden med mycket vatten blir blötare,
precis som FN:s klimatpanel IPCC har förutsagt."

Båda artiklarna är mycket välskrivna, fotade och layoutade.
Fotograf: Linda Forsell.