*

Inom oss…

i Vårt Torn af Sorg

som blivit vårt fängsel
vår ständiga borg

där finns en Ängel af Död…

som kan få oss att Leva
i Kärlek o harmoni…

lindrar all smärta o all nöd

göra oss lyckliga o fri…



Jag vill att ni ska veta
försöka förstå…

att om jag ska bli lycklig
så behövs vi två…

vår Ängel o Jag…

för att i vår arkipelag…

göra svarta rosor röda

i Vårt Torn af Sorg…

               *

  Ängeln af Död

kan förgöra den parasit…

av fruktan o sorg
som har släpat mig dit

som gjort mig till eremit…

Hon kan döda oron o ängslan
från förr…

få mig att Återuppstå...
just nu...

o öppna Kärlekens dörr…!

                 *

 Parasiten måste dö…

mitt förvrängda Jag…

så att tuppen åter kan gala
mot en strålande morgondag…

Mina lungor fylls av vårluft
från grönskande esplanader o torg

när jag lämnar min unkna svärta

Vårt Torn af Sorg…

                 *

 Jag glänser…

med färggranna fjädrar

upp mot den flammande skyn…

o min blick brinner av Kärlek
när jag blickar ner mot byn…

Reflexer i ett öppet fönster…

visar Din tårfyllda min…

Du viskar: ”Välkommen åter…
från Din kyliga gamla Ruin…”

                 *

Susar genom fönstret

o tar Din hand

vi rullar över Havet
genom känslornas brand...

bron över smärtan…

mot Ditt öppna kor...

ett altare av värme
där ömheten bor

där Du är min KärleksÄngel…
tills timglaset rinner ut

mäter Evighetens vind…

Jag drunknar i åtrå
för mörkret blind…



Bär Dig på vingar  
utav härdat stål

dit där vi levat
utan mening o mål

det gamla bränns
till aska

på Kärlekens bål…

nu i vår nya himmel

med ett fönster öppet

mot paradiset…

i Vårt Torn af Kärlek … 

             ~*~

 © Bo Himmelsbåge