Den där natten
du vet med sina långsamma timmar i sömnlöshet,
sittandes lutad mot hamnkafet och se skeppen lägga till.

Molnen ovan
skymmer stjärnorna
i var maskinrum låter man kolbitarna svalna.

När natten går mot
ny dag.

Lämnar den grå luften
de tickande gröna stoppljusen på den tomma gatan ensam kvar
låser upp porten går in
tänder ljuset och trycker ned hissen

i fönstret i köket landar de första regndropparna.
Jag går mot sovrummet
och mot sängen där hon ligger

Man ser brännmärkena på armarna från explosionen
vid frihetstorget
svedda svarta hur hon grimaserar

Hur ögonen vibrerar av bilder från händelsen bakom näthinnan
hur det lilla flickebarnet gnyr, snyftar suckar tyst

och jag lägger mej tätt intill hör hur andetagen lugnar
och vi ligger där och det är fred, lugn och ro
medan Medelhavets vågor guppar av hennes ägodelar som blev kvar

I varenda fredszon i denna värld
är det någon som tar hand om någon som fallit offer för våldet

Jag vet att molnen
håller för ögonen för stjärnorna
så dom slipper se detta helvete som pågår här nedan