Det första regnet faller utan ursäkter och i min hals letar en spindel efter syre. Allt jag föraktar finns inte i er. Det är ruttet och kallt det som nu fyller mig. Jag spyr på min klagosång men skriver den ändå. Skrikande hot från alla fronter. Natten kan inte beskrivas, jag har ändå försökt förr. Men när jag går från sängen till spegeln vet jag att nattens klor har skrapat mitt ansikte. En natt. Tecknat som två år. Det är nog så, att som ett barn hade jag nog gjort mig bättre som en man. Det blir tystare nu, det regnar inte längre. Dagen kan beskrivas, den stannar hos mig längre. Kort sagt kan jag under en dag vinna tillbaka ungefär ett år. Två minus ett, plus synd och förbannelse, minus kärlek och magi, alltid delat med dig. Dags att räkna.