Så blev det sen, men det finns det ingen visa om

Mors lille Olle har blivit vuxen
har förändrats totalt

Han är aldrig ute i skogen
ligger i soffan och dricker öl

De rosenröda kinderna har bleknat
huden är grå som aska

Solskensblicken har slocknat
ögonen är tomma och livlösa

Han är överdrivet rädd för djur
blåbär är det värsta han vet

Förut ville han inte vara ensam
nu bryr han sig inte

Fri vers (Fri form) av Marita Ohlquist
Läst 354 gånger och applåderad av 34 personer
Publicerad 2015-08-18 10:32

Skriv ut
Spara som PDF

Maria Sundelin En tragisk sanning Kramar 2015-08-21

Teresia Ridell Fint, starkt, tragiskt. Bra skrivet ! 2015-08-20

ej medlem längre Läcker ide att tänka vidare kring kända landsplågor hur blev det sen 2015-08-20

ResenärGenomLivet Ibland önskar man att man kunde vrida tillbaka tiden...mycket berörande... 2015-08-20

Goran Tekoshar Så sant som det kan bli, hoppas att det finns nån skog kvar för lilla olle i framtiden. 2015-08-20

lila fjäderblomman Tragiskt. Gillar ditt poetiska grepp här! 2015-08-19

Åsa Njunjes Oj så sorgligt. Berör! 2015-08-19

Lena Söderkvist Så sant, ingenting är längre som förut. 2015-08-19

Gunnel Eriksson Vilken kontrast till visan. Tyvärr finns det nog fler Ollar, som passar in på din beskrivning än Olle i visan. Berörande. 2015-08-19

Ljusletaren Så bekant detta låter men vet att du har skrivit detta själv. Ja, ensamheten i Sverige låter många komma på glid/kram 2015-08-19

Varja Askeland Gillar verkligen idén, berör otroligt mycket! Väldigt bra! 2015-08-19

Hanna Mari Wallin djupt berörande sorgen framträder i orden här 2015-08-19

soligajag_1 Annorlunda historia om Olle , lite tragisk. 2015-08-18

Blomma-Stjärna oj - det är mer än ålderns egen dom, som spelar in här - depression? - funderar och bara en sak kommer upp; Om Olle vill leva livligare måste han gå upp ur soffan - kan en pilgrimsresa vara något att träna för och planera för och se fram emot? 2015-08-18

Dan Myrbeck Klart tung fortsättning.. 2015-08-18

ej medlem längre Så kan de gå för en del, en tragedi! 2015-08-18

Ingrid Trolle Oj! Där fick hon Alice. 2015-08-18

louisegirl Tänkvärt och bra 2015-08-18

Anya Kontrast till visan. Jaa verkligheten är ofta en annan. 2015-08-18

Margit Grell Full av nyanser och kontraster 2015-08-18

Lars Hedlin Gillar din text och hur du får den till liv! 2015-08-18

Tommy M Det var bara vad man kunde vänta sig, att det skulle sluta så för Olle: Frånvarande far, ingen organiserad barntillsyn, dålig uppsikt i skogen från modern, som sedan, när hon varseblir Olle med ett djur - enligt obekräftade uppgifter en björn - överreagerar, skriker och traumatiserar pojkens naturupplevelse. Förmodligen kasserades också i skräck för naturliga bakterier korgens resterande blåbärsmängd. Och ordet "kamrat", som Olle kläckte ur sig, ansågs förstås olämpligt. Utan dagiskompisar som han var skyggade han sedan i skolan säkerligen för "klasskamraterna"... Det är verkligen en skakande berättelse Alice Tegnér ger oss. 2015-08-18

Elisabeth Nilsson En sorgesam omvandling. Tyvärr för många. 2015-08-18

M.Eta Får hoppas några vuxna Ollar lever ett bättre liv. Synd annars för iår är skogen full av blåbär!! 2015-08-18

ej medlem längre Tid och erfarenheter sätter tveklöst sina spår. Tänkvärt! 2015-08-18

Marianne Räf Trovärdig uppföljning av den gamla visan. Som det kan bli för många ! 2015-08-18

Klara Ord Intressant grepp, spännande text! 2015-08-18

ej medlem längre Vilken kraft det ligger i dina ord...och mycket sorglig sanning. 2015-08-18

ej medlem längre Tillbaks till verkligheten. Härligt poetgrepp. 2015-08-18

Annica_N Som livet är, man kan aldrig veta innan. 2015-08-18

ej medlem längre Oj den grep hårt inom ... bra förmedlat Marita ... 2015-08-18