Oohhh… ohhh… ohhh… ohhh…!


Minns Du…
solens brand
genom skuggans land

där vår flamma tändes
en gång…

Från väster kom Din vind
smekte ömt min kind

i dessa Gyllene
vågor
av guld…



Ohhh…

i drömmens land
där Du sådde min brand

Du svedde en gång…
till mitt Hjärtas prång

där solen lyste
var natt o dag

så långt
flöt mitt ljusa hår

bland alla dessa

glödande

mogna

ax



Du…

var trogen då
i min himmel blå

när jag lade min ros
i Din böljande famn

Ohhh… Du …

skrek mitt namn
när Ditt skepp

nådde min hamn

ankrade

i lavans

heta

land



Jag…

hade aldrig gett ett löfte
om trohets sorgsna band

därför de så ofta bryts
i öknens heta sand

men jag gjorde det då
då vi svävade vi två

genom dessa korslagda
klängen av
mognande
säd

i höstens

mörka

flor

~~*~~

Ohhh… 

mina löften
glöder än

i vår säd min vän
som gick till mognad

denna höst för länge sen
av dessa glittrande ax
bildades frukter strax

i vårt mognande fält
av Gyllene gungande

frön

dessa ljuva flarn
våra egna barn

Kärlekens

egen

lön



Ohhh ... ohhh… ohhh…!



Många år...

har förflutit sen då
på vår himmel blå

då Din vind

brände min Säd

kantrade
gled ur led

for ut över Havet…

lämnande mig

på öde strand

när Du mot

horisontens

bränningar

red



Våra barn...

fladdrar
som gyllene flarn

över brända fälten
fångade i tidens garn

sökande sin far
fast ingen vet var

bland dessa fält

av rök o falnad

sot

men en gång

ska vår sol

åter skina

i försoning

o bot

på vår egen Himmel

av gyllene

vaggande

fält av

ljus...



Ohhh…

ohhh…

ohhhh…

 
~~*~~

© Bo Himmelsbåge