Nej absolut ej någon dysfori
men jag kan ju inte bara låta bli
skriva om det tråkiga och dystra
när jag skriver om det glada, ystra. 

För att ge det rätta perspektivet
måste också allt som tillhör livet
i dikten tagas upp och penetreras
sant här om möjligt analyseras. 

Jag vill då påstå, om ej förmätet,
att det ändå tillhör diktarbetet,
och att jag känner som ett ansvar
att i dikten försöka ge ett svar. 

Men nu jag har, ja det endast Gud vet,
kanske tagit vatten över huve’t,
och slutar då jag ej längre hinner
då nu mina ord bara försvinner.