Sist jag träffade honom i spegeln var det i i början av sommaren. Nu kände jag att det var dags att gå fram.

- Vilken överraskning! Det var på tiden.
-Ja, jag har saknat dig lite också måste jag erkänna.
- En dubbel överraskning, att du skulle erkänna det, det trodde jag aldrig
- Nej, du ser, jag har förändrats under den här tiden.
- Men det måste också vara min förtjänst, tack vare mina tankar som jag planterat i ditt undermedvetna har jag fått dig att tänka om lite.
- "Planterat i mitt undermedvetna", vad snackar du om? Det är helt och hållet mitt beslut, jag har bestämt mig för att ge efter ibland, så enkelt är det. Jag kom att tänka på ett ordspråk från mitt hemland "den kloke ger efter". Att alltid vinna en strid är inte det viktigaste, det är mycket klokare att ge efter ibland.
- Ibland, men inte när det gäller dina strider med mig tydligen.
-Du menar att jag inte ger dig credit för nåt du tycker du ska ha trots att jag inte tycker det? Men visst, jag ger mig nu också, tack för hjälpen med det undermedvetna!
- Är allt som det ska? Jag känner inte igen dig, du kanske skulle ha besökt mig lite tidigare, du har verkligen förändrats, det märks att vi inte har haft kontakt på länge
- Ja, lugna ner dig, det är ingen dramatisk förändring som har skett.
- Hmm, man vet aldrig med dig...
Hördu, nu tycker jag att det räcker för den här gången, vi får ta det lite försiktigt
- Ja okej, om du säger det
-Du ser, du har också blivit snällare
- Försök inte