Det ligger en
söndervittrad vänskapsblomma
i ditt knä
ett avtryck
en relief
av hundra och tusen timmar
av skratt och gemenskap

Men du har ingen
att ge den till
ingen som vill ha den
ingen som ser blomman
bara stenen

Släng bort den
låt den sparkas och trampas
låt den pinas
av regn och stormar
till den åter syns
och behagar världen

Där växer en blomma
som du plockar
och lägger i ditt knä
för att du hoppas och tror
på en evig vänskap