Det är inte lätt. Att vara lojal mot sina vänner och hålla med om att IS står för dörren, islamiseringen av Europa är i full gång, det tredje världskriget kommer att bryta ut när som helst, Satan har tagit sig över Öresundsbron och samtidigt visa solidaritet, medmänsklighet, tycka synd om stackars flyktingar, prata om vänskap och kärlek, vara mjuk, glad, tolerant och empatisk.

Vad gör man? Det finns olika strategier att använda sig av. Den kanske bästa och enklaste är att vara tyst och hålla sig undan. Då avslöjar man sig inte för nån. Man kan förstås ändå vara fullt aktiv på nätet tryggt gömd bakom skärmen med ett passande nick och sprida sanningens ord.

Man kan också lägga upp lite skrämmande filmer på Facebook för att få lite jämvikt så att inte den här positiva jävla vågen tar över helt och hållet. Då får man lite likes från sina vänner och de som blir lite rädda och tänker ojdå det kanske ligger nånting i det...

Det är inte lätt. Även om man egentligen innerst inne inte är en sån kall och oempatisk människa som några av mina vänner är så kan jag inte vända om nu igen och krypa tillbaka dit jag egentligen hör till, hur skulle det se ut? Då riskerar jag kanske att bli ratad av alla. Nej, det är tryggast att stanna kvar även om det känns fel.