efter de förbannade
som alltid halar in

är jag
glömd
viktlös

två centimeter
ovan inplastad mylla

utan illusionerna
snöpta i plån
av ett aborterat ordlöst löfte

i frän rök
krullar det avsvedda sig

runt och runt

blekta ruvmärken
på skulderblad
och impulser
från villkorade fjädrar

de tunna mönster
som ännu inte beslagits
av natten utan strimma