Var inte arg på mig
om jag inte vågar
eller ens vill
säga de där orden

De stockar sig så underligt
i min halsgrop 

Var inte ond på mig
Ty min vägran rymmer
oändligt mycket mer värme
än alla dikter

och än alla

de där orden

Misströsta inte
för det uteblivna sagda
Se min blick
och hav förtröstan

Tårarna flyter aldrig kalla
ur mina ögonvrår

Du skall äga visshet i
att deras väg för alltid är
i riktning ned mot hjärtat
där du lever

Livs levande giver liv
Andas hopp om framtid

Och  förstå att det jag räds
är lyckan och dess flyktighet
Dess drömskhet
evigt ouppnådd

Den låter sig inte styras
Hur lagar jag att den ej vackla?

Du skall aldrig tvivla
om mina läppar talar i tystnad
Ty värmen i min hand förtäljer
mer än du nånsin vill

Och bara det

gör mig rädd för mig

Så var inte arg på mig nu 
om jag dig inget lovar
Kanske skulle jag vilja allt
och inte ens det

skulle vara tillräckligt