Hörru du,

jävla ambulerande uppstötning i loafers!

Din könskäft maler sönder min vision om ro,

med löpsedlar från gårdagens skitiga byk

och malätna dogmer från förr.

Täpp till din lögnaktiga slemhinna,

tampongcensurera ditt giriga svålhål,

häfta ihop dina sladdriga murar,

så att min skvalpande fontanellflörtkula

får vila i fridfull förljugenhet

trots att den hyssjats till lydnad.

När åthutningen av bomull dras ut ur ditt fittryne

och den fnissmödisvita fördämningen brister,

när snorkelvattnets lögner virvlar fram

då står jag där med vanställt organ

beväpnad med öronpropparnas vildsinta nonchalans

och ler åt att jag reducerat dig till mimare.