Månen närvarade inte på himlen denna natt. Personen noterade detta och sade:
"Jag ska anmäla dig till staten för oanmäld frånvaro"
Han kom sedan på att Månen hade avlidit i slagsmålet med Maj-Britt.
Hans begär för katter i lösvikt med inbyggt internet hade på något vis försvunnit. Kanske berodde det på att han hade blivit känd, eller så berodde det på att han hade tjugo tusen och saknade plats i sin källare. I och med sitt överflöd funderade han på att göra en grann matta – för visst skulle väl en känd person gå på en röd matta?
Han stoppade in katterna i sin centrifug, som sedan innan hade inbyggda knivar, och malde ned katterna. Efter en månad kunde han stolt platta ut de blodiga – därmed röda – köttstyckena till en riktigt grann matta.
Han bad om bygglov och lät sedan spika upp mattan på väggen, så att den inte tog någon plats.
"Hur mår du, matta?", frågade Personen för att visa respekt till sin skapelse.
"Skit ned dig!", fräste mattan och kräktes.
Personen blev överlycklig över att mattan redan hade lärt sig tala.
Det var bara en fråga om tid innan någon ville beträda den granna mattan.

(Detta var sista allt för långa 100-ordaren som är en del av "Personens väg till Kändis", vilket i sin tur är en liten del av novellsamlingen "Så mycket bättre säl i välfärden".)