Han sätter sig upp i takt med sin egen gåshud. I bröstet trummar hjärtat, och gatlyktorna har slocknat utanför. I halvdunklet griper han efter den flyende drömmen, men kvar finns bara de våta skärvorna av ett vattenglas på heltäckningsmattan nedanför sängen.

Han suckar och plockar skärva efter skärva. En av de allra minsta borrar sig , liten och ettrig, rakt in i hans fingertopp. Trots det sluter han sina ögon igen. Hjärtat har slutat trumma, och gåshuden har lagt sig för att vila.

Ensam flyr drömmen över avlägsna vidder, redo att väcka någon annan till liv.