Ditt nya lilla rum
har morfar fyllt med tavlor
ett svartvitt minne i gulnande ram
bredvid en småbåtshamn i olja.
de berättar utan ord
precis som du ibland måste göra
när dina sviker
och lämnar dig med det osagda
trots att de funnits där så länge.

Kunde jag ge dig orden tillbaka
kunde jag ge dig åren tillbaka
skulle jag stå utanför ert radhus
varenda torsdag
med ett finger tryckt mot ringklockan
och en blombukett i handen
skulle jag ringa oftare än sällan
skulle jag sitta i er soffa
och lägga pussel
som jag alltid gjorde
men slutade med.

Snälla, ge mig åren tillbaka
så att jag kan ge dem till dig
istället för oändliga blombuketter
i en rostfri sjukhusvas.