Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mitt enda världshav

I ett hav du såg mig flyta med vågorna
Ibland så kunde jag njuta av att vågorna bestämde.
Oftast var det ångest av att vara barkbåt.
Då fanns det inget mål
Bara ett meningslöst guppande.
Fyrar har jag sett många
Hoppfyllda meningslösa symboler,
Men de gör inget
Bara lyser.
De förde mig inte mot land,
Bara visade mig att de kan rädda andra
Som kan bemästra vågornas slumpmässiga obarmhärtighet
Jag har sett dem smädfullt vinka adjö i fjärran
Sett deras sista flämtande ljusskenet dö bort bak horisonten
Jag blev vän med det svarta vattnet.




Fri vers (Modernistisk dikt) av Knickedick
Läst 340 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2015-10-13 00:56



Bookmark and Share


    ej medlem längre
'Ibland så kunde jag njuta av att vågorna bestämde.
Oftast var det ångest av att vara barkbåt.' Fint fångat i detta känslofyllda hav.
2015-10-27

    ej medlem längre
Men så mycket hav det finns ... Både svart och djupt å fint! <3
2015-10-13
  > Nästa text
< Föregående

Knickedick
Knickedick