Crescent hette min första cykel.
Snabbt lärde jag mig rycka
(det gällde att hålla balansen)
fortsatte sedan mitt liv
med dig på pakethållaren.
Ibland satt du där
ibland var du borta
men kvar.
Bakhjulet slets ut.
Också andra gånger ville jag lyfta av dig
men där fanns du
som klistrad.
Bytte pakethållare
men du höll dig kvar.
Envist började du trampa själv
som på cirkus
framhjulet i vädret
och mig i sadeln
runt, runt i manegen
”Ett liv på cykel!” ropade cirkusdirektören
och slog med piskan mot stövlarna
”Se velocipedisterna som ständigt
cyklar mot döden!”
gav oss ett rapp
och släppte in lejonen.