Uti min åder sticker jag en spruta.

En handling som ej längre är spontan;

jag gör det på rutin, av slentrian.

Och riskerna de vill jag blott förskjuta.

Hos langaren jag aldrig lyckats pruta.

Vem ger rabatter till en narkoman?

Men trots mitt bakslag jag tänkt ut en plan

hur jag för mina pengar får valuta:

Med dubbel dos kanylen min jag fyller.

Jag slipper se på hymlarnas parad,

ty drogerna min verklighet förgyller

där jag nu krälar runt i Stockholms stad.

Jag blir en skymf för falskhetens idyller

när döden tar mitt liv vid Rosenbad.