Livet verkar plötsligt taga slut
och för evigt tystnar då min trut.
Vad sedan följer ingen vet.
till mänskors glädje och förtret.
Åt sidan pennan min blir lagt
Ett sista ord kanske nu blir sagt
och efter många skrivna ord,
min aska strös ut över jord.

Då sen min själ är svart som sot
tar Sankte Per mig ej emot
utan bistert till mig säger
”När jag gärningar överväger
finner jag du är den sorten
jag brukar stoppa här i porten,
och sen för evigt, kall och stum
får irra kring i universum.
*

Men då kanske det jag ovan skrev
alltför mörkt och överdrivet blev,
och därför endast borde ses
som fundering och som hypotes.
Jag måste därför ge Er besked
att ännu så hänger gubben med,
och den dom som Per mig sen vill ge
är helt omöjligt att förutse.