Han i spegeln tror säkert jag har glömt bort honom, och det hade jag kanske gjort om det inte varit för att jag behövde prata med honom.

- Nämen...
- Ja, jag har nästan övergivit dig och ja, jag behöver prata.
- Uppskattar din ärlighet. Vad gäller det?
- Värst vad formell du är, du har varit sysslolös för länge, det märks. Är du arg på mig?
- Ja, nu måste jag också vara ärlig, lite sur är jag, jag har känt mig lite undanskuffad...
- Vad bra att jag kom då så du får känna dig lite viktig också.
- Viktig och viktig, det handlar inte om det, jag är här för din skull trots allt.
- Ja, ja. Jag undrar nu hur jag ska göra, ska jag lämna nåt bidrag till antologin?
- Det är klart du ska!
- Nej, det är inte självklart, och du vet säkert varför.
- För att du inte har skrivit nåt bra?
- Nej, jag har inte skrivit nåt alls men det är inte det som är problemet, jag har gott om tid att hitta på nåt...
- Då menar du hyckleriet? Ja, men just därför ska du skriva!
- Ja, så har jag också tänkt men du vet hur det kommer att bli...
- Du kan bara skriva ditt, eller har du nån bättre lösning?
- Nä, alternativet är att inte skriva eller skriva och inte skicka och det går inte.
- Då så, det var inte så svårt att reda ut det här...
- Nä egentligen inte, jag hade kunnat göra det själv men jag ville göra dig glad...
- Om jag inte kände dig så väl hade jag trott att du menar allvar.
- Tack för idag.