Mörker är det enda jag kan se
Förtvivlad, ensam, lämnad och förvirrad, hur kunde detta låtas ske?
Lät jag all min energi dränkas i tjock gegga så att jag nu står fastbunden för evigt?
Eller är detta bara ännu ett trappsteg som kommer ta mer tid än förväntat?
Svar som ej kan bli besvarade, besvarade svar som ej kan förklaras.
Framtidens yttrande förblir alltid oförklarad dock visionen av illusionen förverkligar helheten.
Gåendes enbart i cirkulära formler märker jag hur tidsperspektivet saktas ned och allt expanderas, fast än har jag ej kommit någonstans.

Djupt i botten, fastseglad med kedjor, längtar själen efter den långvariga promenaden.