Jag är nu en vuxen man

och tänker på de som gått före.

De som har kämpat för sina barn

och deras barn har kämpat för sina barn.

Där kommer jag in

och fortsätter att kämpa för mina barn

att de ska få det ännu bättre än jag fått. 

Mina farföräldrars föräldrar

hade trampat jordgolv i sitt lilla timrade hus.

Men de kämpande

varje dag i sina liv.

Min farfar var rallare och var med

och byggde vårt lands järnvägar.

Min far valde samma bana och kämpade vidare för sina barn

min mamma kämpade tillsammans med honom. 

Via släktforskning har jag fått reda på

släktingar in i 1700 talet

och alla var kämpande människor 

som brukade jorden.

Fick den svenska myllan att blomstra

för kommande generationers välfärd.

Allt detta för att framtiden skulle bli 

glad och lycklig.

Gemensamt för dem är att de trodde att de politiker

som du röstade på

skulle se till att landet och dess folk

skulle få leva i fred, frihet och trygghet.

När jag nu som pensionär ser hur det ser ut i detta land

så känner jag att allt som mina förfäder kämpat för

varit förgäves.

Mitt och mina förfäders Sverige

ser idag inte ut som alla som gott före

drömt om.

Skulle vilja fråga mina förfäder

om det var möjligt.

Om allt slit, allt svett och tårar

de blod som gött fädrens jord.

Om det varit förgäves?