De sitter på en himmelskant 

funderar på universum verklighet

långt bortom där förståndet inte räcker till.

Där de sitter kan de se galaxer 

fara omkring där ute i det stora eviga.

De har slutat att räkna dem alla

Einstein och Hawkin vet säkert antalet.

I rymden runt omkring dem

far nedbruten stenar några centimeter 

till metern stora som i en sandstorm.

Men de skyddas av atmosfären runt omkring dem

till skydd.

De sparkar med sina fötter

ut i evighetens avgrund.

De är inte rädda

ingen är det där ute.