Hål
i diktarens
skallskål
bildade
mönster

stora som 
vädringsfönster

orden
rann
genom
sållet
och stänkte

blev till
en sörja
på golvet
som blänkte

när diktaren
tänkte

jag vill
se det
från andra
hållet

sluta stirra
på hålen
i sållet

de små orden
går inte
förlorade

trots
att de inte
blivit förstorade

droppar
som enkla
begrepp 

av tankar
känslor
och viljor

här på jorden
jag står
i kladdet 
på brädgolvets
tiljor

släpp

släpp
taget
om vad
du har valt

låt droppa

släpp
låt golvet
bli halt

flödet
du känt
kan ingen
stoppa

släpp
ditt grepp
om frågan
om vad är
intelligent
och normalt

det enkla
är optimalt

i denna
lyriska
soppa