Långt bort från all trängsel
på klippan, den branta utan stängsel
med vind i hår
solens brand i horisonten
stod hon

vars djupa hjärtesår
jag ännu bär

då stunden
efter det här
var då hon vände sig

klädd i sin klänning
den jag älskade så
då hennes ögon, i den
bar blomster och morgonsol

vi vet redan
i våraste vildaste drömmar
det det där såret
med värkande sömmar
som stinkande ömmar
då det aldrig läker

varför viskade hon
minns mig

Långt bort från all trängsel
på klippan, den branta utan stängsel
med vind i hår
solens brand i horisonten
stod hon
hon log

stunden innan