Tröst- o Kärleksdikt tillägnad en Kär vän med mycket svåra
prövningar…
RosenGård
Bevingad fjäril i Sorgmantelns vattrade bredd o tro Mörkret dovt månljusets spegelreflexer växer strilar med gyllenkyssta genom rostrött galler mot
Skadad fem blodsdroppar släp av långa mörka fransar Hon viskar ömt Åhhh… Du ljuva
Lyss till spröda silverklockors ton på månvågors ljus i Kosmos bakgrundsstrålnings brus
~~*~~
Förändring fjärilens flämtande själ Fladdrar vingligt upp mot Landar på takterrass Tornurets gyllene visare
Rosenträd växer av hög o sällsam art Sorgmanteln landar i kalken
Metamorfos på diet av Kärlek o Rosenblad puppan växer o föds igen
Klockklangen dånar midnatt klockan tolv ringer Katedralens tre klockor Storklockan Mellanklockan Lillklockan för Jordens alla folk
Månförmörkelse röd sveper in allt i Kärlekens färg seger över sjukdom o död
~~*~~
svävar ur puppan upp mot glänsande Himmelsk sal
se henne försvinna upp i skyn Hon vinkar avsked till Jordiska byn Farväl Alla för min mänskliga syn Vi ses en gång i Rymdens Eviga sång…
~*~
© Bo Himmelsbåge
Bunden vers
(Rim)
av
Bo Himmelsbåge
Läst 690 gånger och applåderad av 17 personer Publicerad 2015-12-14 00:02
|
Nästa text
Föregående Bo Himmelsbåge |