Jag sitter här mitt i natten i min självvalda sömnlöshet och funderar.

Min arbetsplats är en plats för människor.

För många av de människor som ligger här och sover har det gått dåligt redan från start.

En start där man berövats kärleken från en annan människa innan man ens vet vad kärlek är.

Att sedan fastna i ett garn, ett garn av psykiatriker, sjuksköterskor, skötare, arbetsterapeuter, psykologer, socionomer och ett samhälle som skärskådar allt man gör, gör det inte lättare att hitta sig. 

När det enda man vill göra är att leva.